Melanotan II | 10mg

Vad är Melanotan II?

Melanotan II är en syntetisk analog av alfa-melanocytstimulerande hormon (α-MSH) som forskare studerar för sin förmåga att aktivera melanokortinreceptorer (MC1R–MC4R). Forskningen fokuserar på melanogenes, sexuell respons och aptitreglering. Levereras i premixed penformat med hög renhet, avsedd uteslutande för forskningsändama̅l. Läs om MSSPT-teknologin och se peptider för välmående och hormonbalans.

Melanogenes – forskning kring pigmentering

MC1R-aktivering stimulerar melaninproduktionen i melanocyter, cellerna som ansvarar för hudens pigmentering. I forskningssammanhang studeras detta för dess potential att påskynda och jämna ut pigmenteringsprocessen vid UV-exponering, samt för melaninets fotoskyddande roll mot UV-relaterad vävnadsskada. Detta är ett av de mest undersökta forskningsområdena för MT2.

MC4R och sexuell respons i forskningssammanhang

Utöver melanogenes är aktivering av MC4R-receptorn ett etablerat forskningsområde kopplat till sexuell respons och beteendemässiga mekanismer i hypotalamus. Vetenskapliga studier har undersökt melanokortinsystemets roll i libido och sexuell funktion, vilket är en av anledningarna till att substanser som aktiverar MC4R – däribland Melanotan II och det besläktade peptidet PT-141 (Bremelanotid) – är av särskilt intresse inom forskning kring sexuell hälsa. PT-141 har specifikt godkänts som läkemedel i vissa länder (Vyleesi, för HSDD hos kvinnor) efter kliniska studier på just denna receptorväg, vilket illustrerar varför MC4R-aktivering är ett aktivt forskningsfält. Se vår produktsida för PT-141 (Bremelanotide) för mer om detta specifika forskningsområde.

Dosering och administrering i forskningsprotokoll

Användning och dosering av Melanotan II i forskningssammanhang beror på forskningsprotokollets specifika mål. I publicerade forskningsprotokoll används typiskt doser mellan 250 µg och 500 µg per dos, administrerat tre gånger per vecka, motsvarande 5 till 10 enheter per tillfälle.

Pennans doseringsknapp ställs in på önskat antal enheter (5–10), och injektionen ges i forskningsprotokoll subkutant i buken eller på lårets framsida. Injektionsställena varieras mellan tillfällena. Efter injektionen låter man i protokollen vanligtvis nålen sitta kvar i cirka 10 sekunder innan den avlägsnas.

Pennan innehåller 200 enheter à 50 mikrogram. En Melanotan-penna (10 mg) räcker normalt cirka 2–3 månader beroende på den dagliga dosen i protokollet.

Exempel på beräknade enheter från Melanotan-pennan (10 mg), motsvarande mikrogram:

• 1 enhet = 50 µg
• 4 enheter = 200 µg
• 5 enheter = 250 µg
• 6 enheter = 300 µg
• 8 enheter = 400 µg
• 10 enheter = 500 µg

Exempel på ett generellt forskningsprotokollsupplägg som använts i studier (dosering tre gånger per vecka, 8 enheter per tillfälle, med gradvis avtagande frekvens):

• Vecka 1–2: 3 gånger/vecka, 8 enheter per tillfälle
• Vecka 3: 2 gånger/vecka, 8 enheter per tillfälle
• Vecka 4: 1 gång/vecka, 8 enheter
• Från vecka 5: frekvens justerad enligt forskningsprotokollets upplägg

Möjliga biverkningar i forskningssammanhang

Trots en god tolerabilitetsprofil har följande reaktioner observerats i vissa fall i forskningssammanhang: huvudvärk och illamående, normalt milda och kortvariga, särskilt i början av användningen; tillfälligt förhöjt blodtryck, mer sällan och främst vid högre doser; samt lätt muskelömhet som kan förekomma efter injektion hos vissa. Vid korrekt dosering och användning enligt forskningsprotokoll visar Melanotan II i studier god tolerans och minimal risk för allvarliga biverkningar.

Vanliga frågor om Melanotan II

Se även PT-141 (Bremelanotide) eller välmående och hormonbalans-sortimentet. Vetenskaplig bakgrund: PubMed.